Mallorca - ska det inte vara soligt där?

Äntligen då, dags för en Mallorca-rapport. Vi vill egentligen mest av allt komma iväg någonstans, långt bort från jobb och vardag och valet föll på Mallis, eftersom det dessutom finns en hel del klättring på ön. April skulle dessutom vara en ganska bra månad, då vinterns instabila väder skulle ha gett efter för lite mer sol. Men ack vad vi bedrog oss. Det regnade VARJE dag, utom första dagen. Kanske inte hela dagen, men någon skur blev det. Därmed blev det begränsat med klättring och i stället for vi runt ön och upptäckte små underbara ställen i bergen, som byn Fornalutx (bild1) där apelsinblommorna dränkte in hela byn i en fantastisk doft och Formentor-halvön som bjöd på hisnande utsikter. Vi var inne i Palma och gick på Miró-museet och vi besökte byn Binissalem där Mallorcas vincentrum ligger. Klättringen då? Jo vi gjorde några försök, där de första två var riktiga stolpskott.

Creveta
Ligger på Formentor-halvön, väldigt nära Puerto de Pollenca där vi bodde. Lederna är långa och det ska finnas en rad leder i mellangradsskiktet. Jag vet inte, eftersom vi inte kom fram. Jag vägrade helt enkelt att kravla mig ner för stupet som tar dig till klippan. Rakt ner i 30 meter, med elaka stenblock och absolut nada att hålla sig i. Tack men nej tack.

Alaró
Byn Alaró är en värd ett besök bara den. Låga hus i samma guldgula sandsten som är så frekvent på hela Mallis. Anor från medeltiden. På berget, ovanför byn, ligger fästningen Castillo de Alaró, som måste ha varit ointaglig. Vi körde en vindlande, smal liten väg med stora gropar i halvägs upp på berget. Parkerade vid restaurangen Es Verger som ligger där och käkade en riktigt bra lunch i genuin skön miljö. Där inne känns det som om tiden stått stilla... Laddade med fläskkotletter och lamm i magen började vi trekken upp till toppen. Det är 45 minuters promenad, konstant uppför och på en krokig, dålig liten väg. När vi kom fram till slottet var vi helt slut, det blåste snålt och ingen av oss var speciellt upplagd för att klättra. Man är sällan det när fingrarna är knallröda av kyla och knappt går att räta ut. Vi kollade in ruinen och åkte sen och köpte vin i stället.

Cala Magraner
På vår femte dag insåg vi att det nog var en bra idé att ta sig från den bergiga nordvästra delen av ön till andra sidan. Bergskedjan Tremuntana är maffig och läcker, men den skapar också en hel del regn den här tiden på året. Sagt och gjort. Vi drog till Cala Magraner, som ligger ungefär på mitten på östkusten, alldeles intill havet. Trekken till klippan är en skön promenad genom ett underskönt haglandskap där man får räkna med att bli utbräkt av får och getter. Klippan ligger precis vid vattnet, en liten sandstrand i en vik med kristallklart vatten och på sommaren är det nog smutt att kunna bada efter en hård dags klättring. Här finns leder i alla svårighetsgrader och jag klättrade en superfin bultad trea med så många bultar att hälften vore nog. Den finns med bland topp 50-lederna på Mallis. Väldigt bra att börja med om man är nybörjare eller bara har dåligt ledpsyke. Precis när jag skulle gå på en andra femma som D satt topprep på började det förstås att regna. Bara att packa ihop våra saker... Men hit vill jag tillbaka!
På vägen hem svängde vi förbi Santanyi och kollade in Chris Sharmas projekt på Es Pontas. Mäktigt!

S'Estret
Nästa dag fortsatte vi den inslagna vägen med att åka från Pollenca till andra änden av ön och drog till S'Estret, en klippa som ligger ganska nära staden Valdemossa. Här finns gott om fyror och femmor och det är en riktigt trevlig klippa. Lederna är inte så långa, men bra. Vi fick ett par timmars klättring innan det, förstås, började regna precis när jag skulle gå på en femma på topprep. Klättrade ungefär halva innan det blev för blött och tråkigt. Men skam den som ger sig!

Calvia
Efter lite lunch i bilen åkte vi längre söderut, till Calvia. Man trekkar över några åkrar, in i skogen som nästan känns lite djungelliknande och innan man vet ordet av så tornar klippan upp sig framför en. Här finns faktiskt en väldigt trevlig multipitch och ett par riktigt bra leder i 6a-6c-spannet. Klippan är inte så stor och ganska svaig, och innehåller även några fyror och femmor. Här sattes mitt ledpsyke på prov för första gången den här säsongen. Gick på en ganska lång fyra med suuuupersnälla grepp, men ett riktigt läskigt klipp som kändes väldigt run out. Efter lite tvekan och mycket ångest så satte jag det! Seger! D klättrade en femma som förmodligen var mer en 6b! Även Calvia är en klippa som jag skulle vilja utforska lite mer, när jag är i bättre form.
Vi avrundade vår sista klätterdag med middag och softning på fantastiska Puro Beach, strax utanför Palma.

Trots det regniga vädret och att det inte blev så mycket klättring som jag kanske hoppats så var det en grym semester. Och den klättring som trots allt blev av var väldigt trevlig.