Ny videokamera för actionsportare

Betyder ett pressmeddelande att man finns? I så fall finns klätterbloggen nu. Jag har fått mitt första pressmeddelande nämligen och eftersom jag blir så smickrad blir det förstås ett litet inlägg! Jaja... jag är lättflörtad.
Det är nya, lilla videokameran ATC2000 (All Terrain Camera) som ska lanseras. Målgruppen är actionsportare som "skateboardåkare, MTB-cyklister, skid- och snowboardåkare, klättrare, ryttare och surfare". (Är jag supermegaactionsportare då eftersom jag håller på med både klättring och ridning? Ännu mer smickrad... hohoho...) Kameran väger bara 125 gram och ska vara lätt att fästa på hjälmen, styret eller ett fordon. Den filmar med en upplösning upp till 640x480 pixlar och 30 bilder/sek och lagrar videoklippen i AVI-format på ett inbyggt minne på 32 MB.
Dessutom är den vattentät ner till tre meter. Låter ju himla bra... Men ärligt talat - för klättrare? Hur många klätterfilmsekvenser är filmade ur klättrarens perspektiv? Om det inte handlar om ren bergsbestigning? Fast det kanske skulle kunna bli rätt kul? Priset är 1500 spänn, så det är inte sååå blodigt.
Vill man nu ha en så finns återförsäljarna på den här sidan www.oregonscientific.se

Swedish Meatballs - ny klätterfilm på g

Nionde juni är det dags. Då har nya klätterfilmen Swedish Meatballs premiär. Dylan Smith och Carl-Ola Byström gav sig av på en roadtrip på en månad och avverkade både klassiska svenska boulderproblem och en rad nya problem. Resultatet blev filmen Swedish Meatballs. Titta på några av Sveriges bästra bouldrare som klättrar på de bästa ställena i landet. Bara trailern är sevärd! På sajten går det att förhandsbeställa sitt ex av filmen, den kostar 295 kronor, samt köpa biljetter till den stora premiären 9 juni på Karbin i Stockholm.
Swedish Meatballs

Bouldersugen

Moargh! Värmen är på väg tillbaka. Sitta inne är en plåga. Längtar ut. Vill bouldra. Nu. Kärsön hägrar med alla sina lätta, fina problem som gör att vem som helst känner sig som kung eller drottning, även om man aldrig fingrat på en klippa tidigare. Förra årets bästa boulderupplevelse var just på Kärsön, fast då hade vi alldeles för lite tid. Nästa gång ska det finnas tiiiiid.

Klättertillbud i Skåne

Två klättrare i 20-årsåldern fick räddas från en klippavsats på Söderåsen i Skåne igår kväll, skriver Helsinborgs dagblad. Klättrarna ingick i ett sällskap om tre klättrare. När två av dem nått upp till en klippavsats kunde de inte ta sig vidare och heller inte fira ner sig. Räddningstjänsten från Bjuv och Svalöv kallades till platsen och vid 21-tiden var klättrarna åter på säker mark.
Läs hela notisen här.

Mera Mallis - kolla in när Chris Sharma ger sig på Es Pontas

En liten Mallis-postning till. Jag kan rekommendera alla att kolla in det lilla förhandsklippet på Chris Sharma som försöker sätta dynon på Es Pontas. Klicka på länken Video Clip.

Bokrecension: Mallorca-föraren från Rockfax

Rockfax.com gav ut en samlingsförare med Mallorca, Costa Blanca och El Chorro för några år sedan. Den börjar nu bli lite inaktuell och funderar man på att åka ner till Mallis så kan jag rekommendera att köpa den nya, uppdaterade Mallorca-föraren i stället som innehåller fem-sex nya klippor.
Köper man den får man en utmärkt förare på 176 sidor i fyrfärgstryck. Alla topos är baserade på foton, med tydligt utritade linjer. Totalt 21 klippor är med i föraren med 850 leder, de flesta är bultad sportklättring.
Något som jag verkligen gillar med den nya föraren är färgkodningen av lederna. Lätta leder (upp till 5) är markerade med grönt. Femmor till 6a+ är gula, 6b till 7a är röda och allt över är svart. Det gör att man lätt får en överblick, redan på topon, över vilka svårighetsgrader klippan rymmer och om det är en klippa värd att besöka eller inte. Riktigt fina leder märks ut med stjärnor eller markeringen att de tillhör Mallorcas top 50-leder och de finns i hela spannet av svårighetsgrader.
Däremot saknar jag en riktigt bra, samlad ticklist på slutet, om man nu är ledknarkare.
Beskrivningarna till klipporna är lätta att följa och den enda gången vi gick vilse var när vi var uppe i skogen vid S'estret och snurrade runt, men det berodde mer på dålig kartläsning än dåliga förutsättningar för att hitta.

Mallorca - ska det inte vara soligt där?

Äntligen då, dags för en Mallorca-rapport. Vi vill egentligen mest av allt komma iväg någonstans, långt bort från jobb och vardag och valet föll på Mallis, eftersom det dessutom finns en hel del klättring på ön. April skulle dessutom vara en ganska bra månad, då vinterns instabila väder skulle ha gett efter för lite mer sol. Men ack vad vi bedrog oss. Det regnade VARJE dag, utom första dagen. Kanske inte hela dagen, men någon skur blev det. Därmed blev det begränsat med klättring och i stället for vi runt ön och upptäckte små underbara ställen i bergen, som byn Fornalutx (bild1) där apelsinblommorna dränkte in hela byn i en fantastisk doft och Formentor-halvön som bjöd på hisnande utsikter. Vi var inne i Palma och gick på Miró-museet och vi besökte byn Binissalem där Mallorcas vincentrum ligger. Klättringen då? Jo vi gjorde några försök, där de första två var riktiga stolpskott.

Creveta
Ligger på Formentor-halvön, väldigt nära Puerto de Pollenca där vi bodde. Lederna är långa och det ska finnas en rad leder i mellangradsskiktet. Jag vet inte, eftersom vi inte kom fram. Jag vägrade helt enkelt att kravla mig ner för stupet som tar dig till klippan. Rakt ner i 30 meter, med elaka stenblock och absolut nada att hålla sig i. Tack men nej tack.

Alaró
Byn Alaró är en värd ett besök bara den. Låga hus i samma guldgula sandsten som är så frekvent på hela Mallis. Anor från medeltiden. På berget, ovanför byn, ligger fästningen Castillo de Alaró, som måste ha varit ointaglig. Vi körde en vindlande, smal liten väg med stora gropar i halvägs upp på berget. Parkerade vid restaurangen Es Verger som ligger där och käkade en riktigt bra lunch i genuin skön miljö. Där inne känns det som om tiden stått stilla... Laddade med fläskkotletter och lamm i magen började vi trekken upp till toppen. Det är 45 minuters promenad, konstant uppför och på en krokig, dålig liten väg. När vi kom fram till slottet var vi helt slut, det blåste snålt och ingen av oss var speciellt upplagd för att klättra. Man är sällan det när fingrarna är knallröda av kyla och knappt går att räta ut. Vi kollade in ruinen och åkte sen och köpte vin i stället.

Cala Magraner
På vår femte dag insåg vi att det nog var en bra idé att ta sig från den bergiga nordvästra delen av ön till andra sidan. Bergskedjan Tremuntana är maffig och läcker, men den skapar också en hel del regn den här tiden på året. Sagt och gjort. Vi drog till Cala Magraner, som ligger ungefär på mitten på östkusten, alldeles intill havet. Trekken till klippan är en skön promenad genom ett underskönt haglandskap där man får räkna med att bli utbräkt av får och getter. Klippan ligger precis vid vattnet, en liten sandstrand i en vik med kristallklart vatten och på sommaren är det nog smutt att kunna bada efter en hård dags klättring. Här finns leder i alla svårighetsgrader och jag klättrade en superfin bultad trea med så många bultar att hälften vore nog. Den finns med bland topp 50-lederna på Mallis. Väldigt bra att börja med om man är nybörjare eller bara har dåligt ledpsyke. Precis när jag skulle gå på en andra femma som D satt topprep på började det förstås att regna. Bara att packa ihop våra saker... Men hit vill jag tillbaka!
På vägen hem svängde vi förbi Santanyi och kollade in Chris Sharmas projekt på Es Pontas. Mäktigt!

S'Estret
Nästa dag fortsatte vi den inslagna vägen med att åka från Pollenca till andra änden av ön och drog till S'Estret, en klippa som ligger ganska nära staden Valdemossa. Här finns gott om fyror och femmor och det är en riktigt trevlig klippa. Lederna är inte så långa, men bra. Vi fick ett par timmars klättring innan det, förstås, började regna precis när jag skulle gå på en femma på topprep. Klättrade ungefär halva innan det blev för blött och tråkigt. Men skam den som ger sig!

Calvia
Efter lite lunch i bilen åkte vi längre söderut, till Calvia. Man trekkar över några åkrar, in i skogen som nästan känns lite djungelliknande och innan man vet ordet av så tornar klippan upp sig framför en. Här finns faktiskt en väldigt trevlig multipitch och ett par riktigt bra leder i 6a-6c-spannet. Klippan är inte så stor och ganska svaig, och innehåller även några fyror och femmor. Här sattes mitt ledpsyke på prov för första gången den här säsongen. Gick på en ganska lång fyra med suuuupersnälla grepp, men ett riktigt läskigt klipp som kändes väldigt run out. Efter lite tvekan och mycket ångest så satte jag det! Seger! D klättrade en femma som förmodligen var mer en 6b! Även Calvia är en klippa som jag skulle vilja utforska lite mer, när jag är i bättre form.
Vi avrundade vår sista klätterdag med middag och softning på fantastiska Puro Beach, strax utanför Palma.

Trots det regniga vädret och att det inte blev så mycket klättring som jag kanske hoppats så var det en grym semester. Och den klättring som trots allt blev av var väldigt trevlig.

Annorlunda klättervägg

Den här klätterväggen ser inte ut som andra klätterväggar. I stället för vanliga grepp klättrar man på ramar! Det är ett gym i Japan som designat den rätt annorlunda väggen. Undrar hur man graderar lederna?

En ljuvlig dag på Vårdberget - Uppdaterad med lite fler bilder!

I lördags var det svensk utomhuspremiär. Det gick ju liksom inte att INTE klättra en dag när det var över 20 grader varmt och strålande sol. Mötte upp med några klätterkompisar vid Telefonplan och drog till Vårdberget för lite topprepsklättring. Flera av lederna var lite väl blöta, men det var mycket som var klättringsbart. Klättrade en fyra, två femmor och en sexa och det kändes riktigt bra. Den ena femman var en klurig sak inne i ett hörn och med ett skojigt "apmove". Riktigt roligt! Efter ett par timmar var det riktigt mycket folk på plats och alla verkade njuta av solen och klättringen. Längtar redan efter nästa tur...
Och här kommer nu lite fler bilder. Dels är det Elin som är uppe och klättrar på Julstämning, en fin sexa som jag också klättrade. Liselotte gör värsta snygga movet på en 7-, som jag har glömt namnet på men som var så crimpig att det var helt löjligt. Sista bilden är bara för att visa hur jäkla skönt och soligt det var. Mmmmmm... lövely!

Den har en karbinhake - alltså måste jag ha en

Woho! En produkt som jag inte ens visste att jag behövde. Men det är klart att även klättrare måste ha mjuka, pussvänliga läppar och vad passar bättre än ett läppbalsam från Eco Lips? Komplett med en karbinhake så att man kan sätta fast den i selen. Miljövänligt är det också. Nu kan jag i alla fall inte skylla på torra läppar när jag inte pallar att leda.
För övrigt är jag HELT slut efter att ha hängt på Vårdberget större delen av dagen, så den där utlovade Mallis-rapporten kommer dröja åtminstone en dag till. Men den kommer.

Handskador och rehabilitering

Jag drullade mig ju för ett tag sedan och skadade fingrarna i vänsterhanden. Idrottsläkarens dom var: "Senan är inte skadad, men ledbanden (pulleys) är uttänjda. Det kan ta upp till 18 månader innan det blir bra. Eller ja, bra och bra. De kommer ju aldrig gå tillbaka". Suck.
Det var två veckor innan vi skulle dra till Mallorca på klättersemester. Skam den som ger sig. Gick i stället till en naprapat på Adolf Fredriks Fysiocenter som förvisso hade ungefär samma diagnos, men gav mig en annan prognos. I stället för order om vila fick jag ett träningsprogram och tipset att köpa en sån där liten skojig boll med gummisnoddar. Två dagar senare började jag faktiskt märka en förbättring. Det gjorde inte längre så ont.
Nu känner jag av skadan som en extra liten stelhet i de fingrarna, men smärtan är helt borta. Klättrar fortfarande ganska snällt och är svag i fingrarna. Men jag klättrar.
Rapport från Mallis kommer i morgon.

Vad händer egentligen på Tonsai?

Tillbaka igen. Efter att ha spenderat större delen av vintern med att jobba häcken av mig, drömma om semester, fara fram och tillbaka till djursjukhuset med hästen och rehabilitera diverse skador och tillfriskna från förkylningar så är jag faktiskt på g. Nu ska det bli lite mer regelbundet klätterbloggande, var det tänkt.
Igår fick jag oroande, sorgliga nyheter om händelser på Tonsai. D hittade följande på ett forum på nätet:
"The winds och change are blowing over Tonsai. What everybody feared, but nobody really belived is now in progress. The other day two well dressed men
(lawyers?) and 10-15 policemen arrived att Tonsai beach to inform the bar and bungalow owners that time was up. They where informed that on the 7th of June the area shall be vacated or a fine of 15000 Bhat/day be paid. So, tonight (full moon party) is the last partynight on the beach for a while.
What happens next, the building of a fancy hotel or a return to status quo, remains to be seen.
If the change is for better or for worse I leave upp to you to decide if you return."
Det gjorde verkligen ont i både själ och hjärta. Vad kommer att hända nu? Ska det uppföras en massa fula, vräkiga hotellkomplex på stranden? Ska Tonsai invaderas av "vanliga" turister som är odrägliga och behandlar personalen på restaurangerna och hotellen som apor som det är på Railey? Kommer det gå att klättra på stranden även i fortsättningen? Och varför? Klart att jag begriper att det är pengarna som styr, men stranden är ju inte direkt den mest badvänliga i Thailand. Vilket väl är anledningen till att klättrare har fått ha den ifred så pass länge. Det känns som om paradiset på jorden håller på att förintas. Och inget kan jag göra åt det...