Att känna sig stark

När jag hade klättrat regelbundet ett tag så märkte jag hur mycket lättare det var att till exempel bära hem kassarna från mataffären. Tunga, fullproppade kassar var helt plötsligt ingen belastning längre. I själva klättringen märkte jag att jag kunde vara kvar i en position ett tag och fundera över nästa move, utan att det tog så mycket på krafterna. Det var en otroligt häftig känsla.
Sen blev jag skadad i axeln och det har varit si och så med klättringen ända fram till i höstas. Igår var den där känslan tillbaka. Känslan av att utan problem kunna lyfta min egen kroppstyngd och göra lite vad jag vill med den. Det är så befriande!
Klättrade en överhängande 5c och eftersom styrkan fanns där att orka göra movesen i en enda flytande rörelse, så följde tekniken med. De går verkligen hand i hand. Visst handlar det en hel del om teknik, att klättra energisnålt och inte minst snyggt, men man måste ha uppnått en viss styrka i armar, fingrar och rygg för att kunna utveckla den där tekniken som tar dig vidare.
Jag upplever att det är en växelvis utveckling, först lite styrka, sen teknik, sen lite mer styrka och därefter nästa steg i tekniken.
Klättrade också lite takklättring och det var där den underbara känslan av att vara ganska lätt infann sig. Det var inga problem att lyfta upp mig själv i en kontrollerad rörelse. Inget hopp för att få upp fötterna, inget fläng. En enda mjuk rörelse. Underbart.