Varför suger jag så på att bouldra?

Var iväg en sväng solo idag och körde bouldring. Det är ju bra för styrkan och tekniken och jag märker verkligen när jag kört regelbundet ett tag hur repklättringen tjänar på bouldringen. Men det är ju så tråkigt! Eftersom jag är så kass.
Ibland får jag till några moves. Ibland känner jag mig ganska stark. Men oftast handlar det om krampaktigt hängande, många fall på rumpan och kliande i huvudet. Nämnde jag kraftigt smärtande fingertoppar? Idag fick jag dessutom ett riktigt rejält fall när jag tappade greppet nästan uppe vid toppen och stöp rakt ner i mattan - på näsan! Tjusigt.
Nåväl. Jag kommer tillbaka. Då ska jag sätta det. Lika snyggt som killen jag såg idag, som klättrade svarta problem som om de hade varit blå.

La Sportiva vann designutmärkelse för nya skon

Företaget La Sportiva har vunnit en prestigefull designutmärkelse för sin nya sko - Solution. Det är Hanovers International Forum of Design som har delat ut "The 2007 IF Award" i kategorin fritid/lifestyle till Solution. Kriterierna som bedöms är graden av innovation, funktionalitet, materialval, säkerhet och värdet för varumärket. Solution har fått priset innan den ens lanserats på marknaden. Juryn uppskattade den originella designen på Solution-skon och det är framför allt tre element som sticker ut. Dels är det Lock Harness System-teknologin med ett inbyggt fotband i skon, som tillsammans med skalkonstruktionen i hälen tillåter maximal fotrörelse vid heel hooks och fot-under cling. Det är också Permanent Power Platform-systemet som håller formen på skon, trots tuff och långvarig användning. Och sist men inte minst; Fast Lacing System som är ett nytt sätt att knäppa skon med ett enda skosnöre. Det tillåter snabb snörning som är lika effektiv som dubbla karborrelås. Mer om skon finns på La Sportiva

Att känna sig stark

När jag hade klättrat regelbundet ett tag så märkte jag hur mycket lättare det var att till exempel bära hem kassarna från mataffären. Tunga, fullproppade kassar var helt plötsligt ingen belastning längre. I själva klättringen märkte jag att jag kunde vara kvar i en position ett tag och fundera över nästa move, utan att det tog så mycket på krafterna. Det var en otroligt häftig känsla.
Sen blev jag skadad i axeln och det har varit si och så med klättringen ända fram till i höstas. Igår var den där känslan tillbaka. Känslan av att utan problem kunna lyfta min egen kroppstyngd och göra lite vad jag vill med den. Det är så befriande!
Klättrade en överhängande 5c och eftersom styrkan fanns där att orka göra movesen i en enda flytande rörelse, så följde tekniken med. De går verkligen hand i hand. Visst handlar det en hel del om teknik, att klättra energisnålt och inte minst snyggt, men man måste ha uppnått en viss styrka i armar, fingrar och rygg för att kunna utveckla den där tekniken som tar dig vidare.
Jag upplever att det är en växelvis utveckling, först lite styrka, sen teknik, sen lite mer styrka och därefter nästa steg i tekniken.
Klättrade också lite takklättring och det var där den underbara känslan av att vara ganska lätt infann sig. Det var inga problem att lyfta upp mig själv i en kontrollerad rörelse. Inget hopp för att få upp fötterna, inget fläng. En enda mjuk rörelse. Underbart.

Jag bara måste ha en

Nu har jag ju inget hus, ingen trädgård och ingen pool, men OM jag hade det så skulle jag lätt införskaffa en Aquaclimb. De är förvisso svindyra, men ack så coola. De är lätta att installera i vilken pool som helst, enligt hemsidan, och sen är det bara att träna deep water soloing (eh, eller nåt) hemma i trädgården.
Aquaclimb

Klättring är säkrare än fotboll

I höstas kom en tysk studie som visar att klättring är en säkrare sport än fotboll. Jag har inte läst den ännu, men den går att hitta här: Injuries at the 2005 world championchips in climbing. Vad de har gjort är att titta på skadefrekvensen per timme under världsmästerskapen i klättring och därefter har de jämfört siffrorna med skadefrekvens per timme under andra idrottsmästerskap, bland annat fotboll.
Frågorna som väcks är förstås hur det ser ut om man tittar på den stora massan utövare, som inte är superduktiga på det de gör? Inom exempelvis ridsporten är det inte de utövarna som tävlar i världsmästerskap som skadas, utan newbisarna som ger sig på saker de inte borde testa. Och vad är det för typ av skador? Tittar man på fotboll är det ganska mycket förslitningsskador i statistiken, tillsammans med ledband och muskelskador.
Finns det någon annan forskning eller skadestatistik så är jag väldigt intresserad av att läsa.

I'm from Austria

Ibland ser man helt galna sätt att säkra. Det värsta jag har sett var en kille som släppte repet med båda händerna när han skulle ta hem. Hallå? Eller killen som LÅG ner och säkrade, med vanlig ATC. När hans kompis klättrade på led. Idag var det en tjej som säkrade genom att hela tiden ha högerhanden vinklad uppåt och när hon tog hem rem tog hon tag om båda repen med vänsterhanden. Hade hennes kompis, en ganska mycket tyngre kille, tagit ett riktigt fall så hade det kunnat sluta illa. D gick fram till henne och försökte förklara att hennes säkringsmetod inte var att rekommendera. Hennes svar var klockrent:
- I'm from Austria.
Jaha.

Nya skor från Mad Rock

Klart man inte kan motstå ett par skor med flames på. Mad Rocks nya Super Loco är skitsnygga och utlovar bättre heel-hook, grymmare tå-hook, skönare passform och ännu bättre kantprecision. De är rätt rejält aggressiva och ska lämpa sig bäst för avancerad bouldering och branta överhäng.
Gummit i sulan är nya Mad Rubber, som ska vara mer slitstarkt än sina föregångare. Fodret är tunt och skon har en neopreneplös.
Fan fan fan, att de inte passar mina fötter. 1049 spänn kostar de hos Addnature.

Åldersångest

Jag började klättra ganska sent, efter att jag fyllt trettio. Det är två år sedan. Ibland känner jag mig lite sorgsen över det, för även om jag är hyfsat smidig och ganska stark så kommer jag högst troligen aldrig hinna bli så där riktigt riktigt bra. Jag kommer förmodligen aldrig klättra svårare än typ 6c. Annat hade det förstås varit om jag börjat som elvaåring. Då hade jag säkert tävlat i världscupen och regerat. Så här dags i livet hade jag lagt tävlingsskorna på hyllan och tränat juniorer i stället. Man kan alltid fantisera i alla fall.
För övrigt satte jag ytterligare två 6a igår tillsammans med sis.

Hösilage gör ont på klätterfingrar

Vi körde ett kort pass på Karbin idag och jag lyckades sätta ytterligare en 6a. Den här gången en kort och crimpig sak. Det är så rackarns kul att känna att både styrka och teknik är tillbaka. Nu måste jag bouldra mer och börja träna lite konditionsträning så att jag orkar. Flåset är nämligen långt ifrån vad det borde vara.
Direkt efter klättringen bar det av till stallet och där gjorde jag en intressant upptäckt. Det är hyggligt oskönt att komma från klättringen och till packandet av höpåsar. Hårt packat, strävt hösilage gör ont på nyklättrade fingertoppar. Aj.

Två 6a

Äntligen. Börjar så sakteliga komma tillbaka till samma styrka som jag hade förra vintern. Det har tagit tid. Axeln gör sig påmind ibland, men peppar peppar, den verkar hålla. Försöker att träna smart och har för tillfället lagt ner yogan igen. Satsar på styrketräning, klättring och ridning.
Beviset på att jag börjar komma tillbaka fick jag i måndags kväll, när jag till slut satte den röda 6a:n som har gäckat mig i flera veckor. Föll på första försöket. Blev arg. Klättrade på ren och skär vilja andra gången och satte den. Känslan var obeskrivligt skön.
Gick på ytterligare en 6a efter lite vila och satte den onsight. Tjoho! I'm back and I'm goooooood.
Nu ska jag bli bättre än vad jag var när jag var som bäst sist. Målet är att kunna klättra 6a-6b på led, förhoppningsvis i Spanien, senare i vår.